04 maj 2014

Tacksamhet & lyckorus

Hej på er. Senaste veckorna har susat iväg. Veckor fulla med känslor, och förundran. Vi är så tacksamma för det livet vi har, varandra, två underbara barn, härligaste släkt och vänner, och det är bara Gud vi kan tacka. Han har verkligen hjälpt oss genom svåra och tuffa tider, och gett oss kraft att orka, när vi inte orkat själv. Han har välsignat oss så väl. Nu går jag sista året till närvårdare igen, och till hösten skulle jag då bli färdig. Det blir inte som man alltid själv planerar, Gud har planerat nåt större åt oss till hösten, om allt går bra, det lägger vi i Guds hand. Vi har nämligen blivit välsignade med ett litet barn till, som väntas möta världen i oktober. Tänk vilken underbar gåva. Ännu ett litet knyte att älska.
Har länge tänkt att jag skulle hålla mig lite längre med att berätta, men det är svårt att hålla nåt sånt för sig själv, man vill ju visa alla, och hur lycklig man är. Vi har nog berättat för familj och närmaste vänner och andra bekanta som man pratat med, och nu delar vi nåt såhär stort med er. Vi är nog i en liten bubbla ännu, känns overkligt, spännande, skrämmande och härligt. Vi skall vi TREBARNSFÖRÄLDRAR. Theo och Eliah ska få ett syskon.
Imorgon går jag in i vecka 17. På ultraljudet såg allt bra ut, och lilla babyn mår fint.

Just nu mår jag prima bra, den värsta tröttheten är över och framför allt ILLAMÅENDET som jag hade de första 13 veckorna.. nu kan jag andas igen, hehe och äta mat utan att känna obehag. Jag orkar ännu springa/jogga korta sträckor så det kommer jag att fortsätta med tills det inte går längre, men ska försöka hålla motionen viktig denna gång.
Tror nog en del av er bloggläsare vet det redan eftersom jag har sagt det åt några personer, så har det nog spridit sig... men det är ju bara kul, vem vill inte dela nåt så underbart :)