19 oktober 2012

Trött

Har varit trött sen vi kom hem från BB, men den första tiden är tröttsam. Kanske inte bara första veckan, men det blir iaf lugnare med tiden. Hoppas jag.
Jag har försökt hålla mig från att göra saker här hemma.. eftersom man inte skall göra NÅT. Det heter ju så. Men man blir ganska trött av att göra ingenting och jag är LIVRÄDD FÖR att bli deprimerad eller nere på nåt sätt. Det är nästan det värsta som kan hända. Att känna att man inte duger till nåt och är dålig mamma, att man aldrig kommer att orka leva ett normalt liv. Jag behöver hjälp, stöd och uppmuntran för att inta falla i denna grop. och VILA.

Idag skall Theo få vara hela dagen i Västerby så vi kan ta det lite lugnt och njuta av familjens nykomling.

12 kommentarer:

Camilla sa...

Ingrid, du är så duktig! Jag beundrar dig så otroligt mycket! Du har fött två underbart skapade barn hit till världen! Du finns i mina böner. Må Gud ge dig all styrka och kraft! :) Du är helt otrolig!

Ingrid sa...

I dag er det dag 3 etter fødselen (tirsdag var x-dag), den såkalte gråtedagen. Gråtedagen er den dagen ammehormonene kicker inn for fullt og du kan starte 3.verdenskrig med alt som raser rundt i kroppen.

HELT normalt å være følsom, nede og nærtagende i disse dagene. Normalt å ha dårlig samvittighet fordi man krever av seg sjøl at man skal være så lykkelig...Helt normalt at tårene renner i strie strømmer og man er bekymret for at man skal orke og klare den nye livssituasjonen.

Kos deg med lillebror så lenge Theo er hos bestemor, hvil deg, ikke tenk på husarbeid men sov og spis godt. Så skal du se at morgendagen føles mye bedre, du er jo en utrolig flink, kjærlig og samvittighetsfull mamma! KLEM <3

Anonym sa...

Skriver lite anonymt här. Men det finns hjälp att få om du inte orkar. Det viktigaste är att se till att äta och sova ordentligt. Strunta i att amma om det binder dig, med förlossningsdepression är det bättre att låta bli å på det sättet få hormonerna ur kroppen snabbare. Var noga med att din man och dina anhöriga känner till symptomen på förlossningsdepression. Prata om det som är jobbigt. Vid mentalvårdsbyrån finns personal som finns där för mammor som mår dåligt. Undvik alla "måsten" som stjäl energi och kraft. Gör sånt som tankar och ger dig kraft. Våga vara till besvär!!! Våga vara svag!! gråt, gråt...

Jag har själv haft förlossningsdepression och vet hur fruktansvärt det är.

Anonym sa...

Kanske du nog borde stannat lite längre på BB iallafall ! ?

Anonym sa...

Anonym 13.03. Det är inte alla som trivs på bb. Det är ibland en lättnad att få fara hem å vara där man e som tryggast å där man mår bäst. Då bb vistelsen bara tar energi å man bara längtar hem...

Skulle skicka dig lite tröst och ork ingrid om jag bara visste hur!! Redan att våga skriva om hur du mår så e du på rätt väg!

Ingrid Björkskog sa...

Tack alla ni som stöder mig. Ni ger mig verkligen energi. Jag struntar i kommentarer som trycker ner mig. Jag trivs verkligen inte vid BB utan jag längtar bara hem hela tiden. jag blir nästan mer stressad av att gå där hela dagar. Nu skall jag vila och äta bra och inte stressa sålänge Matti är pappaledig. Så fixar det sig nog :)

Therese sa...

Tror nog inte heller att jag kommer stanna länge på bb nästa gång jag föder barn. Jag trivdes inte alls på bb utan längtade hem hela tiden till vår lägenhet och katterna. Visst stannar man längre om bebisen är i behov av något speciellt eller man själv inte mår bra, men mår bebisen bra och man själv mår bra så varför inte åka hem då? Det finns ju dom som åker hem redan samma dag som förlossningen och alla gör som dom själva vill.
Vila ordentligt bara och njut av att ligga på soffan eller i sängen och titta på er nya lilla bebis :)

Jannike sa...

Ingrid, de här klarar du! Du vet ju att jag har sagt att du vilken dag som helst kan ring mig så kommer jag dit å hjälper dig! Väntar på att få träffa lilla prinsen <3

Ingrid Björkskog sa...

<3

Cissi sa...

Du kommer nog att orka,vänta skall du se.Nu är det enda du behöver tänka på att vila så mycket du hinner och lära känna den lille.Hormonerna spelar nog mycket spratt nu när du har börjat amma igen,men Theo kan nog bra koma hit och vara med oss na dag :)

Annika sa...

Hoppas du börjar må bättre, och härligt att höra att att mannen hjälper så, tänk vad tur att ni är två iaf! Minnas att ta kontakt med någon ifall du bara går neråt, det är ju ingen svaghet utan styrka i att våga få hjälp. Det är tungt med två, försök få tumistid med båda barnen. Jag kände ofta att Noella var så enkel och bara "var med" och Adrian krävde så mycket mera. Jag hade perioder då jag var så ledsen, kände som om jag inte kände min dotter alls och undrade ifall det allid skulle vara så. Tog mig mera tid att bara ligga och verkligen vara med henne och lära känna henne, bara hon och jag. Skippade sysslor och andra "måsten" för en stund.

Känn efter och våga prata om känslor, det hjälper :)

kram!

Ingrid Björkskog sa...

Tack för att du bryr dig och för goda råd :)